Undrar
Jag undrar ibland ifall jag är helt normal. Kanske inte. Stundtals inbillar jag mig att jag är lite galen. Ett tag var jag helt övertygad om att jag led av hallucinationer. När jag betraktade personer och föremål på ett visst avstånd verkade bestämt som om det rörde på sig (föremålen alltså, att personer rör på sig är i det flesta fall fullt normalt) och ändrade form på märkliga vis. Efter ett tag visade det sig tyvärr att de märkliga synintrycken berodde på att jag är väldigt närsynt. Det sade i varje fall min läkare som rekommenderade mig att gå till en optiker istället. Så mest sannolikt är nog (dessvärre får jag nog säga) att jag är plågsamt och fullständigt ordinär. Jag som hade velat få vara åtminstone lite galen. Van Gogh har postumt råkat ut för ungefär samma sak. Länge var det en kollektiv sanning att den store konstnären drivits till vansinne av passion för sin konst och i desperation skurit av sig ena örat. För ett par år sedan kom det emellertid fram att Van Gogh förlorat örat när han och en god vän kraftigt berusade duellerat på skoj med varsitt svärd. Van Goghs polare ska då ha blivit ivrig och råkat höga sin väns ena öra. Eftersom Van Gogh tydligen var en hyvens kille lovade han att täcka upp för sin vän så denne skulle slippa obehagliga påföljder genom att intala polisen och läkare att han själv karvat loss örat. Det kan ju också varit ett marknadsföringstrick från början till slut. Van Gogh tjänade då inget på tilltaget, han dog utfattig. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skulle tjäna själv på att betraktas som galen. Förmodligen inget alls.